Lördagskväll på olika sätt

Bestämde mig för att jobba idag trots att det är lördag. Skönt att få jobba i lugn och ro ibland. På pendeltåget var det fullt med folk. Och vid Solna station var det trångt. Det var som att alla ville till Mall of Scandinavia och shoppa.

Eftersom jag jobbar i city så är det en del ljud. Jag hör trafik, sirener och regnet mot fönstret. Men under sena eftermiddagen hördes något oroande. Vrål som nästan fick  mig att ramla av stolen. Skrål och skrän som både störde och skrämde.Tror att det var fotbollsfans på väg till kvällens match. Inga jag vill möta.

Det blev tyst en stund men så hörde jag ett nytt främmande ljud. Fattade inte alls vad det var. När jag senare gick hem såg jag hur ett gäng tiggare/uteliggare hade fest under en bro. En man spelade dragspel, de dansade och sjöng. En hejdundrande fest, antagligen effektiv för att hålla värmen i höstkylan.

På pendeltåget hem misstänker jag att de skrålande fotbollsfansen hade festat rejält på väg till Friends arena. Det var ölburkar, utspilld öl och annan dryck överallt. Det såg ut som ett övergivet slagfält och luktade urk. Riktigt slabbigt.

Av detta konstaterar jag att det finns olika sätt att tillbringa sin lördagskväll. Var och en gör som den vill. Shopping, dragspel eller fotboll. De som vill grisa ner pendeltågen får gärna städa upp efter sig. Själv tänker jag mig en lugn kväll med lite tv, radio och en bra bok. Det passar mig.

Tid för återhämtning

Igår lyssnade jag till ett föredrag som bland annat handlade om förändringar och stress. Riktigt intressant och jag fick med mig flera nyttiga lärdomar.

En av de allra viktigaste är vikten av återhämtning. Det gäller att använda kroppen, bygga upp den och då krävs även återhämtning. På samma sätt är det med stress. Man kan klara att hantera stress förutsatt att man tar sig tid för återhämtning. Föredragshållaren menar att det är bristen på återhämtning som är det stora problemet, inte stressen i sig.

Det förklarar en del för mig. Jag jobbar mycket och det blir en del stress ibland. Men jag är väldigt lat och gillar att slappa på ledig tid och jag har dessutom både skrivande, läsandet och promenader som aktiv avkoppling. Det gör att jag orkar och mår bra. Och jag har förutsättningarna. Jag har bara mig själv att bry mig om medan andra minst lika stressig hemmasituation och betydligt mindre tid för återhämtning.

Alltså, inget mer dåligt samvete för att jag latar mig. Jag ska kalla det återhämtning.

IMG_3376(1)

Att följa en tv-serie

Min tv står alltid på när jag är hemma, som ett bakgrundsljud. Däremot är jag inte lika noga med att se på den. Det gör att jag inte är särskilt trogen något program och jag följer sällan serier. Den här hösten hade jag dock bestämt att följa tv-serien Modus.

färrkontrollPå onsdags sänds sista avsnittet och jag har hittills inte sett ett enda avsnitt på tv. Jag har helt enkelt varit upptagen och har därför sett alla avsnitt via tv4 play. Tänk att det ska vara så svårt att se på tv!

Apropå mina tv-vanor kan jag även berätta att jag nu köpt en ny fjärrkontroll. Den förra var utsliten. Det har bland annat inneburit att jag haft vissa problem att byta kanal den senaste tiden och i veckan slutade ljud-knappen att fungera. Så tacksam för min nya fjärrkontroll. Det är en stor fröjd att kunna byta kanal och sänka ljudet.

Pappas lilla flicka

Ringde och grattade min pappa på fars dag. Han blev glad och vi pratade en stund. Han frågade bland annat om förra veckans besök i Göteborg och om jag varit på Liseberg. Jag berättade om hur halloweenpyntat Liseberg var med pumpor och spöken.
– Åh, det måste du har tyckt om. Du som gillar Liseberg. Vi var ju där. Jag höll dig i handen och du hade napp i mun. Minns du? undrar min pappa.
– Nej, jag minns inte, jag var ju bara tre år. Det är mer än fyrtio år sedan.
– Är det?

Japp, jag är pappas lilla flicka. Kommer alltid att vara.

 

Markurells i Wadköping

Markurells i Wadköping spelas nu på Stadsteatern i Göteborg och förra fredagens såg jag föreställningen. Det är Hjalmar Bergmans roman som dramatiseras och det tycker jag om.

Hela historien utspelar sig under ett dygn där sonen ska ta studentexamen. Men det pågår så mycket mer. Det är stora affärer, påverkan på examinatorer och gamla hemligheter som kommer fram i ljuset. Jag fick uppleva Dan Ekborg i huvudrollen och en rad andra duktiga skådespelare fanns med på scen.

Just scen var det som jag beundrade allra mest. Vridscenen användes effektfullt och det var som en adventskalender där luckor öppnades och olika rum kom fram. Riktigt snyggt.

Troligen var det inte skådespelarnas bästa föreställningen. Upptäckte några detaljer här och var som gjorde mig fundersam och jag överhörde några andra besökare som hade samma uppfattningar. Små missar men det kan vi leva med.

Totalt sett var det en trevlig föreställning och jag fick en väldigt trevlig fredagskväll. Och jag vill gärna återkomma till Stadsteatern i Göteborg.

Oro för framtiden

Två händelser från gårdagen och en av dagens nyhetsrubriker har startat tankar och en oro för framtiden. Det jag ser i samhället är inte okej. Men jag vet inte vad jag ska göra.

I går morse när jag väntade på pendeltåget, överhörde jag en diskussion. En liten kille, kanske 7-8 år, diskuterade flyktingar och flykting politik och han var väl insatt i fråga. Han menade, helt övertygad, att Sverige tar emot för många flyktingar. Finland tar emot betydligt färre. Han menar att vi inte har råd med detta. Vi betalar för skola och för mat till dem. Men de betalar inget till oss. Sedan blir de tjuvar. De har ingen mat och måste därför stjäla. Resonemanget från en liten pojke. En liten grabb som är helt övertygad om att detta är den enda sanningen. Han hänvisade till nyheter och till Lilla Aktuellt.

När jag sedan satt på tåget fick kvinnan bredvid mig ett telefonsamtal. Hon menar att Sverige är ett orättvist land. Det är orättvist att ta emot så många flyktingar. Det kostar för mycket. Det är orättvist mot andra som vill in i landet, av andra skäl. Kvinnan hänvisade till en flyktigt bekant som ville att en familjemedlem som var kvar i deras hemland, skulle få komma till Sverige. Tydligen tar frågor om anhöriginvandrig tid och nu har flyktigfrågan prioriterats. Det är så orättvist, fortsatte kvinnan.

För mig blev detta en chockartad start på dagen. Jag kände inte till att småkillar har sådan övertygelser och jag kände inte till konkurrensen om att komma till Sverige. Och jag blev skrämd över att medmänskligheten var så totalt frånvarande i dessa diskussioner.

För mig finns det för- och nackdelar med allt, gott och ont. För mig är det viktigt med debatt och diskussion där båda delarna finns med. Vad kan vi göra för att göra gott? Hur kan vi lösa problemen? Men att enbart se problemen, det är inte den attityd som jag vill ska vara rådande. Men hur får vi till ett bra diskussionsklimat?

När jag i morse, återigen, möttes av en rubrik om brand i tilltänkt flyktingförläggning blev jag än mer bedrövad. Jag möts av insikten att min fråga är akut.

Känner mig bedrövad och förfärad över att det inte längre enbart är avsaknad av medmänsklighet, utan även närvaro av ilska och hat. Att det leder till destruktiva handlingar istället för goda lösningar. Det här är verkligen inte okej.

Fyren mellan haven

Fyren mellan haven av M L Stedman fångade mig totalt och det är en bok jag fortfarande har i mina tankar. Det är en lågmäld berättarstil som låter handlingen ta sin tid, vackert och närvarande och med en mängd känslor, dilemman och ständigt nya dimensioner.

Det handlar om livet på en ö där endast fyrvaktaren och hans fru bor. Det är en dagsresa med båt till fastlandet, något de sällan har möjlighet att nyttja. De längtar efter en familj och en dag flyter en död man och ett överlevande barn i land hos dem. Det beslutar att ta hand om barnet. Ett beslut som leder till konsekvenser och nya beslut.

Det här är en väldigt intressant berättelse med många dilemman och med vändningar som gör att frågor hela tiden måste värderas på nytt. Riktigt, riktigt bra och den här boken rekommenderar jag verkligen till andra. Mycket läsvärd, mycket tänkvärd.Fyren mellan haven 2

Fredagsfrys

Fredagskväll igen. Det går ju så fort att jag knappt märkt av alla dagar i veckan. Nu sitter jag här i fåtöljen igen och fryser. I bakgrunden brummar tvättmaskinen.

Det är något alldeles särskilt med fredagströttheten och frusenheten. Så skönt att dra på sig ullsockorna och linda in sig i pläden, slumra till och slappa. Det är fredag på riktigt.

Kaffeglas

Igår kväll var jag på en middag. Till desserten tackade jag nej till dessertvinet och servitören erbjöd mig en kopp kaffe som. alternativ och det tackade jag ja till.

När kaffet kom in få fick jag det i ett runt, bulligt glas. Kaffet var hett men utsidan av glaset var svalt. Det var ”dubbelvägg”, som en termos. Riktigt läckert tycker jag.

Ikväll har jag googlat och ser att Bodum har fina dubbelväggade kaffeglas. De vill jag ha och de ska jag sätta upp på min önskelista.

Skrinlägga

Använder ni ordet ”skrinlägga”? Det gör jag. Åtminstone i talspråk. Men när jag skulle skriva det så blev jag plötsligt osäker. Kan det heta så? Hur stavas det? Var kommer det ifrån?

Känns bra att nyfikenheten finns kvar. Att jag ifrågasätter, tänker efter och söker svar. Nu kan jag med gott samvete fortsätta att använda ordet. Och jag vet hur det stavas.