Var vill jag bo

I somras längtade jag efter lugnet. Jag var trött, inte sömnig utan hela jag var jättetrött, och jag mådde så bra av att få vara för mig själv, vandra i skogen, sitta och fika vid vattnet och bara vara en stund. Jag längtade efter att få mer tid att få vara fri och mer tid att skriva. Och jag visste precis hur jag vill bo, nära natur och med en egen skrivlya.

Häromdagen såg jag en annons, som visade det boendet jag drömt om. Jag har lusläst annonsen, sett på bilder och räknat. Och kollat busstider. Slutsatsen är att det är det boende jag gått och tänkt på men att det inte känns rätt.

Nu är jag pigg, vill visserligen ha närheten till naturen men även till storstadslivet. Jag tror att jag skulle trivas, men det finns även en risk att jag blir mer av en eremit.

Jag tänker att jag vill ha ett boende som är betalt och klart till pension. Jo, så kan jag ordna det. Men det känns väldigt konstigt att tänka sig att jag ska bo där resten av livet. Jag vill ha frihet, jag vill inte fastna.

Jag trodde att jag sökte trygghet men nu känner jag att tryggheten binder mig.
Jag trodde att jag sökte lugnet men nu inser jag att jag även behöver fart och driv.
Jag trodde att jag visste vad jag kände, men nu inser jag att det finns många känslor och behov att balansera.

Får nog tänka ett tag till.

12 tankar på “Var vill jag bo

  1. Intressanta tankar. Jag har oxå en dröm om ett hus på landet ”sen” och då inser jag att jag är 50 och ”sen” kanske innebär att jag inte orkar ta hand om ett hus och snöskottning men jag är inte redo ännu. När är man det?

  2. Som vi då. För något år sedan var vi nästan på väg in till stora staden men nu målar vi huset… Ja, vi får väl se. Hoppas du hittar rätt men förhasta sig, det kan man inte göra!

  3. Jag är en social ensamvarg brukar jag säga. Gillar att umgås med folk, men däremellan behöver jag massor med lugn och ro, egen tid för att läsa, fundera och bara vara. Men… jag vill bo i stad, ha närhet till teater, konserter och bio m.m. Det ger mig frihet…

    Det jag inte har idag är att bo i eget hus. Vill inte, för jag är inte tillräckligt praktisk/kunnig för att fixa enklare saker på ett hus som behöver repareras. Bor i bostadsrätt. Det är nog det bästa för mig, samtidigt blir jag ibland trött på alla trevliga grannar som ska snacka så fort jag är hemma… 😉

    • Känner igen mig så väl i det du skriver. Stämmer precis. Behöver nog tänka efter vad som egentligen passar mig, och inte fastna i drömbilder som bara passar bra under korta stunder.

  4. Jag har bott på ett ungefär som du beskriver. Nu i medelåldern har jag bott inne i en småstad (i ca 5 år), i bostadsrätt och trivs alldeles förträffligt. Då var då. Nu är nu. Stormtrivs med att det finns gatlyktor då jag tittar ut under den mörka tiden av dygnet. Lämnar innerdörren på vid gavel för att jag trivs med att höra att det finns någon granne som någon gång ibland slänger sopor, går ut eller kommer hem.
    Det jag saknar är alla bär/frukter vi hade kring huset.

    • Jo kanske. För mig är det inte bara årstiden utan även det totala hälsotillståndet – full fart, hyfsat utvilad efter semestern och hungrig på utveckling.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.