Ännu mera sommar

Gick upp ovanligt tidigt i morse och fick chansen att fortsätta mitt lyssnande på ”Sommar i P1. Det blev en bra start på en bra dag. Jag började med Liza Marklundsprogram som var helt okey. Visserligen hade jag nog väntat mig ett annat program men jag inser att det här förmodligen var mycket Liza och att mina förväntningar inte var rimliga. Jag hade uppfattat henne som mer ödmjuk men hon tycks ha en tuffare syn på livet.

Därefter fortsatt jag med Anna Mannheimer och Peter Apelgrens gemensamma program. Kul men rörigt men får plus för kul musikval.

Nu på eftermiddagen ger mig regnet skäl att lyssna igen. Kan även tacka usel tv-tablå för mycket radiotid. Nu blev det Heléne Andersons program vilket jag tycker mycket om. Anderson är konstnär och polis och tycks ha ett samhällsengagemang.

Nu lyssnar jag på Terese Christianssons program. Utrikeskorrespondent och journalist och har förmågan att göra ett riktigt bra program. Det här vill jag lyssna till noga. Det här är viktigt. Jag blir berörd.

Det går framåt. Ser på min lista över sommarpratare och jag har fortfarande många godbitar att se fram emot.

Sommaren rullar vidare

Sommaren rullar på men jag ligger efter i att lyssna på sommarpratarna, Sommar i P1. Känner stor tacksamhet att kunna lyssna via webben. Helst väljer jag att lyssna utan musik, då går det genast lite snabbare.

Bengt Barons program var ett alldeles vanligt program. Trevligt att lyssna på för stunden men jag minns nästan ingenting av programmet efteråt.

Tom Alandhs program gillade jag jättemycket. Det var välkomponerat, intressant och balanserat och han kan verkligen göra program med stor värme, något jag gärna lyssnar till.

Magnus Falkeheds program tycker jag också mycket om. Även det var välkomponerat, mycket spännande historia, personligt och med fantastisk musik.

Nisse Hellbergs program är hittills det enda som jag har gett upp. Jag kom aldrig in i programmet. Det passade inte mig alls, det fanns inget som fångade mitt intresse.

Edvards Mosers program var bra men jag hade ändå väntat mig något annat. Det var något som saknades. Kanske att jag borde ha lyssnat mer på musiken där.

Karin Volos historia var något som fängslade mig. Hade helt missat henne och hennes bok. Hon har suttit häktad under nästan fyra år för brott hon inte begått. Tyvärr får man inte veta så mycket om bakgrunden men det hon berättade var väldigt intressant.

Kjell Enhagers program var tyvärr inte i min smak. Det var lite för tillrättalagt och positivt. Orkar inte lyssna, då det inte känns riktigt äkta. Andra upplever Volos program på liknande sätt. Det är väl tur att vi kan tycka olika.

Gunilla Röör, tycker jag ju om som skådespelare, så för mig var det något jag gärna lyssnar till. Hade nog förväntat mig ett mer personligt program men jag är glad ända. Det var värt att lyssna på.

Karl-Petter Torwaldsson var befriande ärlig i sitt program. Det var underbart att få höra. Förstår om han har människor med storm, säkerligen lätt att ta honom till sitt hjärta.

Precis som många andra, så älskar jag Marianne Mörcks program. Så glädjefyllt och hon bjuder på sig själv med stor generositet. Hon har äktheten som jag saknar hos vissa andra.

Nu måste jag lyssna vidare.

Hellsingland

I Stockholm har vi lyxen att ha Parkteatern, som är gratis teater av olika slag  på olika platser i Stockholm. Utbudet har växt för varje år känns det som. Allt är inte bra men det är en fin tradition och det är härligt att ta med picknickkorgen och sitta i gröngräset och njuta.

I kväll såg jag Hellsingland, en musikalisk underhållning baserad på Lennart Hellsings texter. Och det är bra. Jag har ingen relation till Hellsings texter men Albin Flinkas och Fredrik Meyer som står för föreställning gör det riktigt bra. De är fantastiskt proffsiga och bjuder på sig själva. Det blir en varm föreställning.

För mig betyder kvällar med parkteatern mycket. Det är sommar och det är kultur som jag behöver. Sådan kvällar får mig att må gott.

Weekend i Sundsvall

IMG_2879I helgen gjorde jag en liten sommarutflykt till Sundsvall. Jag tog tåget tidigt på lördagsmorgonen och kunde checka in på hotellet strax efter lunch. Sedan hade jag Sundsvall för mina fötter och började knata runt. Men när det är regn och rusk och man är kaffesugen, så går jag ju förstås till närmaste café.

Tant Anci och fröken Sara är ett jättetrevligt café som jag är glad att jag upptäckte. Det var riktigt läckert utbud och svårt att välja. Latten var riktigt god och det blev en bra start på Sundsvallsäventyret.

Tyvärr hade Sundsvall inte så mycket att erbjuda en helg i juli. Det var ganska dött. En del var antagligen semesterstängt. Så jag har mest strosat mellan caféer. Hade gott om tid att läsa och skriva. Men lite uttråkad hann jag nog bli.

.IMG_2808Det som jag uppfattade som mest utmärkande för Sundsvall, var alla restauranger. Det fanns ett enormt utbud, och man behövde verkligen inte vara hungrig. Det andra var Sundsvalls kärlek till drakar. De prydde hela staden, i alla former och varianter. Och kanske fanns det en drake där man minst anade.

Kände mig ganska klar med staden när jag åkte hem på söndagskvällen. Då kom ju även solen fram!

En liten värld

IMG_2887En liten värld” av Åsa Hellberg är en bok jag varit nyfiken på sedan jag läst ”Sonjas sista vilja” av samma författare. Har även läst ”Sonjas hemlighet” av samma författare. Det jag gillade med böckerna var äventyren, roliga överraskning och många oväntade med genomtänkta händelser och jag uppskattade värmen in berättelserna där fanns mycket av vänskap och inslag av kärlek.

I ”En liten värld” är det betydligt mer kärlek, eller åtminstone sex, men mindre av inslag av roliga överraskningar och genomtänkta händelser. Det är en annan typ av historia, något som jag inte tänkt mig att läsa och inte heller är intresserad av.

Det som är mest utförligt beskrivet är sexscener och jag saknade en hel del beskrivningar av andra händelser, både miljöer och bakomliggande motiv till visst agerande. Jag saknade en balans och en harmoni i historien. Boken beskrev för mig som en romantisk komedi men jag uppfattar den mer som en larvig fars.

Att jag blev besviken, beror förstås på mina egna förväntningar. Det här är inget för mig. Nu vill jag läsa något annat.

Britt-Marie var här

IMG_2797Britt-Marie var här” av Fredrik Backman, har ingått i min hög av böcker att läsa under sommaren. Och nu vet jag vem Britt-Marie är och var hon har varit.

Det är en lättsam läsning som ger underhållning för stunden och den erbjuder även undertoner av allvar. Jag upplever det som en varm berättelse som faktiskt lever kvar ett tag efteråt. Jag skriver ordet ”faktiskt” eftersom jag egentligen inte är så imponerad av språket och kvaliteten, tvärt om är jag ganska trött på en del upprepningar som förekommer. Det är såldes inte för språket som jag tar mig igenom berättelsen, däremot för värmen och mysfaktorn i berättelsen. Så även om boken känns en aning lång, så accepterar jag att det hör berättelsen till.

En avkopplande läsning kan ju behövas ibland!

 

Bokattraktion

I mitt hem finns en hel del böcker. De ligger i skokartonger och väntar på att bli lästa. Så snart jag hör ett riktigt bra boktips som finns i pocket, så beställer jag hem dem för att vara säker på att jag inte ska missa dem. Eller så finns det på bevakningslistan. Jag har betydligt fler böcker än jag har tid att läsa dem.

Ändå lockas jag att köpa fler. Idag kom jag hem med ytterligare två böcker. Det var något som lockade. Jag tycker dessutom att det är billigt med böcker. Jag får mycket upplevelse för lite pengar. Och alla pocketböcker skänker jag vidare så att jag uppmuntrar fler att läsa.

Böcker har en stark attraktionskraft. Böcker ger avkoppling och ger ny energi. Att läsa berikar mitt liv och utvecklar mitt eget skrivande. Och i helgen ska jag ägna onödigt mycket tid åt bra böcker, för att det är en viktigt del av mitt liv.

 

Oförnuft och känsla

Sommar och lediga kvällar innebär att jag tar mig tid att göra sådant som jag normalt sett inte hinner göra. Som att lyssna på P1. Sitter vid datorn och letar fram intressanta program. Det finns mycket gott att välja bland.

En favorit är ”Oförnuft och känsla”. De har sänt fyra avsnitt vilka alla varit intressanta:
– Människans värde
– Mysteriet med musiken
– Attraktionens hemlig
– När hatet stannar.

Helena von Zweigbergk är programledare i denna säsong och det hanterar hon på bästa sätt.

Vill verkligen rekommendera att gå in på http://www.sr.se och leta bland programmen. Men se till att ha gott om tid. Det är lätt att fastna.

Blåbärsben

Idag har jag blåbärsben – ben med träningsvärk pga av ovana att vara i blåbärsskogen. De kommer varje år. Värken som kommer av en mängd märkliga ställningar som min kropp inte känner sig bekväm i.

Redan när jag stod där i blåbärsriset, funderade jag på yoga. Om yogan kommit från Norden, vad skulle positionerna heta då? Myggfäktaren och svampjagaren. Ekorren och skalbaggen. Björkstammen och lingonblomman. Och blåbärsplockaren!

Sommarboken

IMG_2625Sommarboken” av Emylia Hall är en vacker berättelse om en kvinna som får anledning att blicka tillbaka till det förflutna som hon egentligen lämnat bakom sig. Det är en varm berättelse och ett riktigt beskrivna miljöer som sprider mycket hjärtlighet och fridfullhet.

Det handlar om Beth, dryga 30 år som lever i London. Hon nås av ett paket som innehåller en fotobok och ett brev med beskedet om att hennes mamma är död. De har inte haft kontakt på många år. Genom fotona kommer minnen tillbaka och vi får följa ett liv i ett grått England och ett annat i ett somrigt Ungern.

Jag som älskar denna typ av berättelser är alltid lite avvaktande i början och efter några kapitel är jag lite tveksam. Ska det verkligen hålla eller blir det upprepningar i berättelsen? Nja kanske lite men det händer saker om mot slutet är jag mycket nöjd. Det är svårt att beskriva en tonårstid men här görs det riktigt bra. Och beskrivningarna i boken är som konstverk, en skön känsla att vara i.