I morse satt jag en stund på balkongen. Luften var frisk, solen sken och kaffet smakade gott. Jag satt där och njöt, ett vilsamt sommarnöje. Jag hörde pendeltågen på avstånd, insåg att jag skulle missa tåget, men satt var en stund till. Det kommer fler tåg. Däremot vet man inte när det kommer fler vilsamma stunder på balkongen. Det känns viktigt att ta vara på tillfället.
Nu när det är kväll är tillfället borta. Balkongen är regnvåt och kall. Nu får jag sitta inne och kura.
På Gång 