Att se om en teaterpjäs

Efter min reflektion om varför jag inte läser om en bok, ställer jag mig frågan varför jag så gärna ser om en teaterpjäs. För det gör jag, både samma uppsättning och i andra tolkningar.

När jag ser en teaterföreställning som tar tag i mig, kan jag mycket väl överväga att se om den. Tänker att möjligheten att se den är begränsad, att den kommer att försvinna när uppsättningen läggs ner.

När jag sett en pjäs som jag verkligen gillar, tycker jag att det är intressant att de den i andra uppsättningar, på andra teatrar och i andra tolkningar. Oftast lyfter det pjäsens storhet, att en text kan växa och utvecklas och fortsätta vara riktigt bra. Jag upptäcker mer historien och det berikar. Men visst händer det att jag blir rejält besviken.

När jag såg Vildanden på Stockholm Stadsteater för några år sedan var jag så tagen att tårarna rann ned för kinderna mot slutet. Det bästa jag sett. När jag i våras såg samma pjäs i Dramatens tolkning gick jag i pausen, det var verkligen inget jag ville se. Och så lätt är det, det är bra att gå om jag inte är nöjd.

Kanske är det inte teaterpjäsen eller boken, som är de centrala i frågeställningen. Det är upplevelsen som är det viktiga.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s