När lusten försvann

I helgen fick jag ett mindre trevligt mejl från en person jag känner väl. Försökte att inte ta åt mig men jag blev verkligen ledsen och har känt mig helt nere sedan dess. Försökte reda ut direkt men fick ingen respons. Bestämde mig för att reda ut det, det första jag gjorde i morse. Så direkt när jag fick chansen att möta personen, så tog jag tag i frågan. Det ångrar jag nu. En total förnekelse och oförmåga till självinsikt hos den andre personen gör mig förtvivlad. Det var som att gå en kurs i att se alla härskartekniker på en och samma gång. Nu har jag sjunkit ännu lägre ner. Här nere vill jag inte vara.

Annonser

12 thoughts on “När lusten försvann

  1. Men så underligt beteende av den andre!

    Bra att du tog tag i det direkt – om den andra personen inte ser sin del i det hela kan du inte göra mycket mer än du gjort. Hoppas ni ändå reder ut det, om än inte i morgon.

  2. Ibland så hjälper det inte att prata. Man har ju fått lära sig att det är det rätta sättet men numera är jag hellre tyst för vissa vill inte förstå – det är bara jag som blir galen.

    • Ibland önskar jag att jag själv vore en person som inte bryr sig. Men egentligen är jag väldigt glad att jag har förmågan att kännas, tänka och har självinsikt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s