Min första bekantskap med Gabriel Garcia Marquez är att ha läst ”Översten får inga brev”. Det är en berättelse om en fattig överste som varje vecka har hopp om att få ett brev. Det handlar om han och hans frus bedrövliga tillvaro och arvet av en tupp.
Det är en kort berättelse men jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att den är för kort eller för lång. Å ena sidan var jag uttråkad när jag läste, å andra sidan ville jag veta mer. Med någon veckas distans till läsningen kan jag även konstatera att jag berättelsen inte nått mitt hjärta. Det är ingen berättelser jag tänker på, eller minns detaljer från.
Min önskan om att få upptäcka mer av Gabriel Garcia Marquez lever kvar. Får helt enkelt läsa en annan bok.
Pingback: Krönika om ett förebådat dödsfall | På Gång