”Du skulle sagt som det var” är Ulla-Maria Anderssons debutroman. Den handlar om sexuella övergrepp på barn och en liten flickas uppväxt i en miljö som knappast ser till barnens bästa. Det är förstås ingen rolig läsning och jag frågar mig om det är en viktig läsning.
Jag vet faktiskt inte. Just jag behöver nog närma mig ämnet på annat sätt. Att få ett barns perspektiv är nära men det ställer ju en hel del frågor. Ett barns upplevelser är ju deras upplevelse men för att förstå skulle åtminstone jag behöva se händelserna från fler perspektiv, gärna någon vuxens.
Jag tänker att boken kan upplevas olika beroende på erfarenheter, sinnesstämning och hur man orkar tas sig an ämnet. Kanske läste jag boken vid fel tid. Kanske är det här en typ av bok som inte passar mig.
På Gång 
Ett svårt ämne och ja, någon gång skulle det vara intressant att få en vuxens perspektiv på det hela! Det är inte en bok som jag ska läsa just nu i alla fall med tanke på min traumabearbetningen av just det ämnet. Men kanske någon gång framöver.
Det finns så många andra böcker att läsa. Vet egentligen inte hur den hamnade i min ägo. Nåväl, nu har jag i alla fall läst den.
Ibland varken vet eller förstår man varför.