Söndagskväll med yoga

En skön söndagseftermiddag avslutades med yoga. Kände inte igen ledaren men börjar lära mig Friskis upplägg av yogapasset. Det var ett bra pass, men jag var inte bra idag.

Kan inte riktigt säga vad det var, men inget kändes riktigt bra. Det var inte stelt, gjorde inte ont men det kändes inte heller rätt, smidigt eller rörligt. Jag hittade inget flow, fattade inte alla övningar och kände mig inte i form. Betyder väl antagligen att jag måste träna mer och vila mer mellan träningspassen för att återhämta mig.

Passet är i alla fall genomfört och jag har nu en lista med frågor som jag ska ställa på lördag. Då är det nämligen kurs och det ser jag fram mot. Det ska bli kul att få lära mig att göra övningarna rätt. Hoppas att träningen på så sätt ger mer effekt. En halt hund, en missbildad kamel och en död fisk, känns ju inte så givande. Utvecklingspotentialen är stor!

Annonser

Fina frysen en frusen lördag

Natt avfrostning av frysen gav fint resultat. Nu är frysen isfri och fin och även rensad från arkeologisk fynd. Det finns mest handplockade blåbär och lingon i min frys. Sparris med bäst-före-datum 2004 fick inte bo kvar längre. Aktiviteten tog dock lite för mycket av min välbehövliga sömn så lördagen har känt aningen energilös.

Skotta fram bilen och sedan köra 13 mil i bil. Att fira min brorson som fyllt år var dagens höjdpunkt. Pojken är svårt handikappad och han betyder mycket för mig. Självklart fick han flera fina paket av mig och det hoppas jag att han uppskattar. Trafiken var lugn men vädret lite trist och på hemvägen var väglaget inte så kul. Det tog sin tid att ta sig hem.

Kanske var det väglaget som gjorde att jag glömde att stanna och handla på vägen hem. Den efterlängtade lördagsmiddagen blev därför pyttipanna med ägg. Kanske inte så festligt som jag tänkt mig, men det är ju i alla fall mat. Ska blir riktigt skönt att krypa upp i soffan och dra filten över mig. En frusen lördag kräver mys och värme. Och kanske en bra bok.

Fredagstrött

Sitter i fåtöljen och väntar på att isen i frysen ska smälta. Tyckte att det var en strålande idé att frosta av frysen ikväll men glömde som vanligt av hur lång tid det tar. Det är en lång och otålig väntan.

Den gångna arbetsveckan har känts lång. En vecka fylld med möten, problemlösning och ännu fler möten har tagit mer energi än det gett mig. Jag känner mig helt slutkörd där jag sitter nu och skulle helst vilja gå och lägga mig. Men jag lämnar inte ett påbörjat arbete. Det skulle vara emot min natur.

Veckan har även inneburit många överraskningar. Jag har träffat många före detta kollegor, varav många som jag inte sett på många år. Glada återseenden som påmint oss om hur fort tiden gått.

Det är en alldeles särskilt trötthet så här på fredagskvällen. Så lik alla andra fredagskvällar. Så lätt att somna i soffan. Så skönt att ha en sovmorgon att se fram emot. Så mycket fredagskänsla.

Wild

Häromkvällen blev det ett nytt biobesök och denna gång såg jag filmen ”Wild” med Reese Witherspoon i huvudrollen. Filmen är baserad på en bok och en verklig händelse och som jag förstår det har man i många fall försökt få det likt verkligheten.

Filmen handlar om Cheryl Strayed som ger sig ut på en lång vandring, 100 dagar på Pacific Crest Trail. Samtidigt som vi får följa vandringen, får vi även inblick i det liv hon vill lämna bakom sig och det liv och händelser som funnit innan den destruktiva perioden av hennes liv. Hon är ingen van vandrare, hon har knappast rätt utrustning och packningen är alldeles för tung så de blir en del hårda utmaningar under filmens gång.

För mig som älskar vandring är det en delvis inspirerande film även om jag har helt andra drivkrafter för mina egna vandringar. Och just vandringsscenerna kan jag ifrågasätta såsom beskrivningar var törst, svett, kyla, värk, hunger inte känns helt äkta. Filmen är inget mästerverk men förströelse för stunden.

Och nu undrar jag: vem skriver beskrivningen av filmen på SF:s webb. Har de inte sett filmen? I detta fall är beskrivningen usel.

 

 

Att nyttja sin talang

Att skriva är min passion, min hobby, det som utvecklar min kreativitet och det som får mig att koppla av. Ägnar en del tid åt skrivande. Men gör jag det tillräckligt mycket?

Frågan ställde jag mig när jag satt hos frisören idag. Istället för att bläddra i tidningar, satt jag och fundera över en novellsamling som jag skulle vilja färdigställa. Har en del bra noveller som kan sättas samman till ett sammanhang. Några noveller är klara eller nästan klara. Andra finns i utkast och ganska många finns som anteckningar i min anteckningsbok. När jag satt i frisörstolen blev det tydligt vilken typ av noveller som saknas till samlingen. Och snart hade jag en idé klart framför mig. Tog fram blocket och började skissa på handlingen. En stund senare hade jag alla huvudingredienser klart för mig. Jag hittade tråden, tonen och tempot. En synopsis var klar. När jag en stund senare satt med en fika, blev alla karaktärer klara. Bara att ge mig tid för att skriva ihop min novell och börja redigera.

Det går lätt. Och jag tror att den kan bli riktigt bra. Jag har dessutom flera andra texter, halvfärdiga, som kan bli riktigt bra. Det går lätt för mig och jag anar att jag har viss talang för det här. Men få texter blir något mer än en fil i min dator. Om jag anstränger mig lite mer, kan det bli något annat. Om jag bestämmer mig för att våga.

Just nu känns det som att jag försummar alltför många riktigt bra idéer. Kanske att det är dags att prioritera om. Om skrivandet är min talang, kanske jag har anledning att dra nytta av den talang jag fått. Än mer än vad jag gjort hittills. Dags att lägga i nästa växel. Den tanken ska få mogna.

 

Gentlemen

Det händer sällan men när det sker är det otroligt skönt att lämna verkligheten och omslutas av biomörkret för en stund. Ikväll skedde detta på biografen Saga på Kungsgatan i Stockholm och jag valde att se filmen ”Gentlemen”.

Saga är en av de biografer som jag föredrar i Stockholm. Jag uppskattar det personliga välkomnade i salongen. Det kännes verkligen bra med en biovärd som hälsar välkommen och påminner om att stänga av mobiltelefonen. Jag uppskatta dessutom att få dricka gott kaffe under filmen, mycket bättre än popcorn.

Filmen var helt i min smak. Mörk, lite märklig, lite udda, lite sorgsen, närtidshistoria och mycket välspelad. Jag gillar bra svensk film, och jag tycker att det är skönt att kunna följa handlingen utan att läsa texten. Här fanns det text och det som var lite märkligt var  att textningen inte alltid stämde.

Filmen var dock lång, drygt 2 tim och 20 minuter. Eftersom jag tycker mycket om filmen, så var den värd längden men jag saknade en paus. Jag kan inte sitta stilla så länge. Behöver sträcka på ben och rygg.

Biokvällen gav mersmak. Det här vill jag göra om, snart igen. Väldigt snart.

Vintersolstånd

I fredags såg jag genrepet av ”Vintersolstånd” på Dramatens lilla scen. En annorlunda upplevelse, mer än teater och mycket svår att beskriva.

Det är ett relationsdrama. Ett par, en besökande mamma och under pjäsens gång kommer först en okänd besökare sedan ett mer välkommet besök. Vi får massor av information. Vi får både se, betrakta och ta del av betraktelsen. Det är teater, det är bilder och det är berättarröster som beskriver för oss. Det är häftigt.

Berättarrösterna är kända för oss. Det är inte de på scenen vi hör, vi hör andra kända personligheter såsom skådespelare, politiker, tv-personer.

Pjäsen är skriven av Roland Schimmelpfennig, en tysk författare och pjäsen har urpremiär på Dramaten. Jag har sett en pjäs av honom tidigare ”Den gyllene draken” som är mycket speciell. Det tycks som att Schimmelpfenning har en egen skriar-stil. Staffan Valdemar Holm står för regi och det gör han fantastiskt bra, tycker jag.

Tre timmar tar det innan vi når slutet, ett slut som jag inte förstår. En paus och den behövs. Det är skönt att få sträcka på kroppen och man behöver fylla på med energi. Tyvärr är Dramatens pausserveringen en besvikelse. Det är trång, lång kö och orimliga priser. Att betala 35 kr för en ramlösa förtar en del av mysstämningen.

För mig är totalintrycket en mycket intressant upplevelse. Jag tror att pjäsen är intressant för många andra teaterintresserade men den är inte lättsmält och passar antagligen inte alla. Ska bli spännande att se var kritikerna tycker.