Kameliadamen

För en tid sedan såg jag ”Kameliadamen” på Stockholms stadsteater. Pjäsen är skriven av Alexandre Dumas d.y. och det var första gången jag såg denna pjäs. Jag har läst om den, så det var ändå inte helt obekant.

Kameliadamen, Marguerite, är en kurtisan med en kamelia i håret. Hon förför och underhåller i överklassens Paris och har ett hett leverne, dock inte så hälsosamt. En ung man, utan rikedom, blir kär i Marguerite och även om kärleken besvaras så är den inte helt okomplicerad.

Jag gillar storyn men har ändå svårt att ta till mig den i Stadsteaterns uppsättning. Det är valet av skådespelar som förvirrar mig, jag ser inte att de förstärker karaktärerna snarare försvårar för oss att ta till oss helheten i manuset. Jag upplevde även att de skojade bort en del av det viktiga och sköra i pjäsen.

Det mest utmärkande med stadsteaterns uppsättning är scenen. Den ger ett djup och ett perspektiv och eftersom den inte är ”rak”, tror jag att den upplevs olika beroende på var man sitter i salongen. Jag satt hyfsat långt fram och såg bra. Däremot hörde jag inte så bra. Det var några av skådespelarna som inte alls fick rösten att nå ut i hela salongen.

Jag ser gärna pjäsen igen men i en annan uppsättning än den Stadsteatern valt.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.