Det känns som att både veckan och jag haltar fram. Vi tar små steg framåt, vinglar lätt till men försöker hitta stabiliteten.
Foten är bättre men gör fortfarande ont. Jag försöker lära mig att gå så att haltandet minimeras. Igår tog jag mod till mig att ringa vårdcentralen och hamnade hos någon som upprepade mantrat ”det går nog över”. Jag fick tips om smärtstillande, att se till att linda foten, hålla den högt och vänta på att den blir bra igen. Däremot var det svårt att få bra tips om hur jag ska träna upp foten. Damen jag pratade med menade att foten måste läka först och att det tar tid. Träning är inte aktuellt, enligt henne.
Har som vanligt ingen ambition att lyssna till råd jag inte känner större förtroende för, utan har istället haltat fram. Men ikväll, efter att ha försökt gå några ärenden, värkte foten för mycket och jag gick till apoteket och köpte ett stöd till foten. Jag tror att jag åtminstone ska testa för att se om det kan skynda på läkningen. Har även bestämt mig för att försöka få träffa en bra sjukgymnast eller någon som är van att hantera liknande skador.
Till dess haltar jag fram med hopp om att få mer flyt i livet.
Det går nog över 😉
Jo då, tids nog.
Pingback: Bättring | På Gång