Förnekelse

Härom dagen träffade jag en väninna som jag inte ser särskilt ofta. En kort period fanns vi på samma arbetsplats och hade mycket kul. Numera ses vi bara någon gång per år.

När vi sågs häromdagen kunde jag inte se vad som förenade oss en gång i tiden. Vi har inget gemensamt. När jag tog upp ett frågor som oroar mig i samhället, var hennes svar ”Det där tror jag inte på”. Det var inte mycket som vi hade lika syn kring.

Är det jag som tänker för mycket? Blir livet enklare att inte se problemen? Jag har funderat mycket på det den senaste tiden. Exempelvis; som jag ser det, finns det människor i samhället som är utsatta, de blir lurade och utnyttjade av andra människor. Jag ser detta som ett problem. Jag känner mig bedrövad och vet inte vad jag ska göra för att bidra till en lösning av problemet. Min väninna tror inte att utsattheten finns. Det finns inget problem. Hon känner ingen bedrövelse.

Kanske är det jag som tänker för mycket. Men jag tror inte på att leva i förnekelse. Jag ser inte hur världen kan bli bättre om vi inte vågar se problemen och ta tag i dem. Känslan av bedrövelse kan jag leva med. Den vägs upp av känslan av att vara en del av samhället, en del av utvecklingen. Det finns en balans. Nej, jag vill inte leva i förnekelse. Det är inte min grej.

 

 

 

4 tankar på “Förnekelse

  1. Känns igen . Jag har en vän sedan över 50 år. Hon tycker att tiggare ,uteliggare ska skylla sig själv . Vi har ingenting gemensamt .Hon läser aldrig en bok, går aldrig på teater ( fast jag erbjudit henne fribiljetter ) . Vi ska prata om förr i tiden . Dessutom så säger hon elaka saker om sin äkta hälft hela tiden . Han har inte en chans att försvara sig.

    Det är svårt att säga att vi behöver en paus. Men jag måste göra det för det tar så mycket energi
    Glad påsk på dig !

  2. Det finns gott om människor som blir utnyttjade av andra, trampade på och förödmjukade. Men de har ju funnits i alla tider, liksom de som utnyttjar. Det finns nog ingen radikal lösning på det problemet. Den enda man kan ta tag i är sig själv. Lova sig själv att inte låta sig luras eller utnyttjas, att inte bli ett offer. Och viktigast av allt, att inte göra andra illa. 🙂

    • Jag tror absolut att man måste börja med sig själv. Men att det skulle vara det enda man kan göra har jag svårt att tro. Jag tror att man kan göra mer tex vara tydlig med värderingar, inte acceptera sådant som är fel även om det är någon annan som blir utsatt. Vi kan stötta varandra och vi kan skapa goda värderingar. Ja, det finns mycket vi kan göra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.