Stressig dag är slut

Vissa fredagar är det extra skönt att få landa hemma i soffan. Ikväll är en sådan. Det har varit en hektisk vecka, på sätt och vis stressig pga många aktiviteter men inte alls otrevligt mån något sätt. Ingen oro, bara tidsbrist. Möjligen med undantag för idag.

Vaknade tidigt, åt en god frukost gjorde mig fin i ny klänning och gick till pendeltåget. Hade en viktig tid att passa och tyckte att jag hade en rimlig tidsmarginal. Nästan framme blev det dock stopp mellan två stationer. Minuterna gick. Efter en stressig väntan bestämde sig tåget för att backa för att sedan byta spår. Det tog tid och jag förlorade mer än allt av framförhållning jag behövde. En nödvändig snabbvisit på jobbet för att hämta den utrustning jag lovat att leverera, sedan vidare. Eftersom jag jobbar i city förutsatte jag att det fanns gott om taxibilar som kunde ta mig till rätt plats. Jag var för stressad för att boka och det brukar ju lösa sig. Men inte idag. Lyckades ta mig ombord på en buss och sprang sedan sista biten till mitt mål. Kom fram sent, röd, svettig och med två grymma skavsår då mina nya vårskor inte gillade språngmarschen.

Efter denna morgon var det skönt att pusta ut. Lite sur att jag missat morgonkaffet och ännu surare blev jag när jag skulle fotografera och insåg att batteriet i kameran var slut. Puh. Men förmiddagen blev trevlig och jag var nöjd när jag sedan skyndade tillbaka till jobbet igen. Tyvärr fanns inte tid för lunch så det fick bli skorpor och riskakor till kaffet.

Det var knappt att jag hann stänga ytterdörren innan jag var i kylskåpet och letade efter något ätbart. Och när jag sedan satte ner rumpan i soffan insåg jag hur trött jag är, hur ont skavsåren gör och hur otroligt gott det är att koppla av med en kopp kaffe. Nu sitter jag kvar. Kan möjligen lägga mig på soffan. Men jag tänker inte göra något mer idag. Ingenting. Jag har landat.

Ju mer motstånd desto bättre

Det är sällan som jag ser så positivt på tungt motstånd, men i går på Indoor Walking-maskinen var det ett faktum. Ju mer motstånd jag klarade av desto bättre. Jag utmanade mig själv, tog i mer än jag brukar och fick bita ihop för att lyckas. Med inställning och vilja överträffade jag smärta och bekvämlighet. Så lycklig jag var när jag klarat av passet. Och trött. Men jag kände mig både stark och stolt.

Den inställningen skulle jag vilja ha lite oftare när jag möte andra motstånd i livet. Våga utmana, medvetet våga ta mer motstånd än jag tror att jag klarar. Våga övervinna smärta och bekvämlighet. Och lita på att få känna lyckan efteråt, vila i känslan att känna sig stark och stolt.

Nästa gång det känns tungt vill jag tänka ”Ju mer motstånd desto bättre”.

Bästa och sämsta köp

Idag gjorde jag ett kap samtidigt som jag gjorde en mindre bra köp. Vinnare och förlorare i samma slag alltså.

Av en slump hittade jag ett par coola skor som var nedsatta från 850 kr till 99 kr. Skulle aldrig ha köpt dem till ordinarie pris men de var både sköna och prisvärda till reapriset. Damen som lät mig prova, la även i en innersula i läder för att skydda skon. Så gjorde hon för alla kunder. Jag provade och blev nöjd. Och valde att ta med innersulorna. Tänkte att de kan passa ett par skor jag köpte för en tid sedan, då en annan försäljare rekommendera innersulor.

Nu visade det sig att köpet blev mer än dubbelt så dyrt eftersom innersulorna var dyrare än skorna! Självklart är skorna väldigt billiga men de tunna innersulorna var knappast prisvärda. Gissar att den modellen kostar ca 70-90 kr i andra affärer vilket ska jämföras med de 110 kr jag fick betala.

Det var jag själv som valde att genomföra köpet och när jag gick därifrån funderade jag en hel del på långsiktiga kundrelationer. Denna butikskedja lär tjäna rejält med pengar på alla innersulor de säljer, antagligen betydligt större vinst på dessa än på ett par skor. Men hur länge håller detta? Vi kunde kommer ju bara att köpa en gång. Nästa gång kommer vi tacka nej och köpa våra innersulor där de är mer prisvärda. Om de istället köper in ett rejält lager, och sänker priset, kommer vi troligen att köpa fler. Och vi skulle bli nöjda kunder.

Nåväl, dessa kronor är inget jag grämer mig över. Jag gjorde ju ett fynd med skorna. Jag kommer att njuta av både skor och innersulor. Nya skor är ett trevligt vårtecken!

Den mentala träningsinställningen

Det här med träning handlar en hel del om mental inställning. Åtminstone är det så för mig. Det är något jag är väl medveten om. Därför är det så förvånande att jag så ofta säger något i stil med ”Jag är egentligen ingen idrottstjej”.

Det som är sant i den meningen är att jag som liten, och under uppväxten aldrig varit intresserad av sport och idrott. Träningen är inget intresse som jag har med mig sedan barndomen. Men om jag är helt ärligt mot mig själv har det faktiskt varit något jag sysslat med rätt mycket i vuxen tid. Det handlar om tjugo år med träning i olika former, och olika regelbundenhet. De senaste åren har trenden varit stigande. Det är även under de senaste året som jag ser att avbrotten blir färre och kortare, att rutinerna blir stabilare och att längtan blir större.

Jag borde, nej, jag ska lära mig att säga ”Jag är en brud som har lärt mig uppskatta träningen och den är en viktig del av mitt liv”. Inga ursäkter, bara vara sann mot mig själv.

På löpbandet

Längtan att få jogga är stark. Så stark att jag idag begav mig till gymmet hos Friskis&Svettis i City för att undersöka hur långt jag är ifrån denna dröm. Jag gick upp tidigt denna lördag, just för detta ändamål. Egentligen vet jag att det är för tidigt men ibland är det svårt att låta bli.

Jag har en viktgräns som jag borde vara under innan jag börjar jogga. Skaderisken är för stor och jag vill inte ha några avbrott i min träning. Om det är tack vare denna inställning, eller om skaderisken är överdriften vet jag inte, men jag har i alla fall hållit mig skadefri och det vill jag fortsätta vara.

Det fanns många löpband lediga, det är relativ lugnt hos i denna anläggning på helgerna. Jag värmde upp och satte fart på benen. 30 minuter med någon form av jogging är jag nöjd med. Det kändes kul, konditionen okey men oj så det kändes i framsida lår. Och framsidan av underbenen gjorde riktigt ont. Anar att jag har en tuff träningsvärk att vänta. Mot slutet av passet pep luftrören och lungorna skrek men det gick riktigt bra.

Nu vet jag utgångsläget. Jag vet var jag är idag och vart jag ska, det är bara att räkna ut hur jag ska lägga upp en bra träning. Nu vet jag hur tuff väg jag har framför mig. Jag är på gång!

Dofter

Tankar om dofter är inget som dominerar mitt liv. Jag vet att dofter finns, känner lite men lägger inte särskilt mycket uppmärksamhet kring dem. Det händer att jag besväras av något illaluktande men samtidigt förstår jag att andra har större bekymmer. Jag gillar parfym med det är inget måste för mig. Jag känner inte igen olika träddofter och känner en viss avundsjuka där andra myser av en doftande lind, det låter så fint.

När jag skriver finns sällan några dofter spontant i mina texter. Det är sådan jag lägger till när jag redigerar. Dofter är inte något jag spontant tänker på. Men jag är medveten, tänker efter och på sätt och vis kanske jag tänker mer på dofter än andra, som känner.

Precis som det ska vara, finns undantag. Doften av kaffe exempelvis, den där puffen när man öppnar ett kaffepaket och doften som sprider sig när kaffemaskinen sprakar – det är ljuvligt. Det är sådana ljuvlighet jag gärna tar vara på. De berikar.

Boktjuven

För en tid sedan såg jag filmen ”Boktjuven”. Jag är inte alls uppdaterad när det gäller filmer och hade inga förväntningar. Då är det lätt att bli överraskad.

Överraskad blev jag och det på ett mycket positivt sätt. Filmen utspelar sig i Tyskland under andra världskriget. En ung flicka hamnar hos en fosterfamilj. Det är fattigt och kärvt. Flickan har fått med sig en bok och lär sig läsa genom den. Med tiden får hon en ny chans att norpa en bok, snart får hon tillgång till fler böcker. Även om böckerna är centrala, är det ändå vänskaper av olika slag som är navet för min upplevelse. Kärvheten byts alltmer mot värme och det är med värme i hjärtat jag lämnar salongen efter dryga två timmar.

Som jag förstår det är filmen baserad på en bok med samma namn av Markus Zusak, en författare jag inte alls känner till. Självklart är jag lite nyfiken på boken, men just nu finns inga planer på att läsa den. Jag har alldeles för många andra böcker som väntar på mig.

Gårdagens nyheter

Igår gick jag och muttrande och tyckte kvällstidningarnas löpsedlar var bedrövliga. Att Ulf Lundell gifts sig och att Ulf Ekman vill bli katolik är inte den typen av nyheter som jag letar efter. Världen kändes banal, om detta är vad vi bör ta del av och engageras i.

Idag spreds nyheten om en svensk journalist brutala död i Kabul. Gårdagen känns än mer banal. Morgondagens löpsedlar vill jag helst undvika.

 

Vårstavar

En ledig kväll med sprängande huvudvärk var inte riktigt vad jag tänkt mig. Att tv-programmet jag velat se har slutat för säsongen gjorde mig knappast gladare. Då finns ett knep: Kvällspromenad.

stavar2Det är lite kyligt ute men det är så otroligt skönt att slippa dra på sig grova vinterskor och tjock jacka. Tröja och täckväst passade alldeles utmärkt, det som jag brukar har under vår och höst. För att få fart på promenaden, bestämde jag mig för powerwalk med stavar. Och med vårkänsla i kroppen blev det mina rosa vårstavar som fick den äran att hänga med.

Det är mycket grus och sand på gångvägarna så det var uselt fäste för stavarna. Men gruset är ett vårtecken så det får jag acceptera. Hängen på alar (tror jag) gör också att våren känns närvarande. Nu väntar jag bara på ljuset. Några stråk utan belysning, fick jag lov att avstå från ikväll, men snart får jag gå vart jag vill.

Gå, eller snarare jogga. Längtan efter jogging blir starkare för varje dag. Snart, snart, snart måste jag vara redo. Att längta är skönt!

Tuffa intervaller

Lite avvaktande och spänd steg jag upp på Walkern inför kvällens Indoor Walking-pass hos Friskis&Svettis. Det var ett intervall pass som jag vill minnas som ett riktigt tufft pass, ett pass som är en riktig utmaning och ett pass där jag tar ut mig totalt.

Det jag inte mindes, var att det är otroligt kul. Musiken få fart på mig och jag kan ta i ännu mer när jag vet att det bara är för en viss stund. Och jag kan njuta av allt. Ikväll kände jag mig stark. Och glad. Ledaren är min hjälte som peppar så bra.

En del av glädjen kom även från två av mina medmotionärer. Normalt sett ser jag dem inte, jag är fullt koncentrerad på min egen träning. Men ikväll kunde jag inte låta blir att snegla på två herrar. De ene körde oerhört långsamt, oavsett takt i musiken. Man kan tro att han ska somna när som helst och lyser upp först när passet är slut. Då är han jätteglad! Den andre herrn var nybörjare. Han var tuff, självsäker men hade ingen koll på sin Walker. Takten pendlande från jättesnabbt till tvärstopp, balansen fanns inte alls, han tog i så att han nästan ramlade baklänges. Det påminde om en tur genom Lustiga huset, som på Gröna Lund alltså. Allt var helt okontrollerat och jag kunde inte få bort leendet från min läppar. En tapper kämpe som inte var lika kaxig efter passet.

Nu ska det erkännas att inte heller jag var särskild kaxig efteråt. Benen är svajiga och nu behöver de vila. Det behöver hela jag och det är jag värd.