Felicia försvann

Felicia försvann, spelas nu på Stockholms stadsteater. Pjäsen är baserad på Felicia Feldts bok. Karin Thunberg står för dramatiseringen och Gunilla Röör för regin. Den sätts upp på Bryggan, en liten och intim scen och i huvudrollen ser vi Sofi Helleday.

Jag har inte läst boken och jag har inte heller följt debatten mellan Felicia Feldt och hennes mamma Anna Wahlgren. Jag är inte så förtjust i personliga konflikter för öppen ridå där det finns många andra som kan bli illa berörda, tex syskon, släktingar och vänner. Jag vill inte stödja sådant genom att köpa böcker. Men pjäsen sades inte ta ställning i konflikten och barns uppväxt är jag intresserad av.

Föreställningen gör nedslag i minnen, upplevelser. Den vuxna kvinnan återupplever och i viss mån även reflekterar med sitt vuxna perspektiv. Det hoppar i tid precis som minnen kan göra. Och det är enbart kvinnans perspektiv vi får möta; hennes tankar, känslor, behov och hur hon upplevt situationen. En filmduk visar bilder vilket ger ett visst tidsperspektiv. Som jag förstår det handlar detta om en uppväxt från sena sextiotalet vilket även känns. Och det är en uppväxt som känns väldigt ovanlig. En barndom med inslag som väcker känslor.

Sofi Helleday är mycket övertygande och skicklig. Hon gestaltar alla flickans åldrar och känslor och helst skulle man vilja gå ner på scenen och ge henne en kram. Sofi använder intimiteten som den lilla scenen ger och hon gör det riktig bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.