Kaffesugen

Kaffesuget kan vara starkt. En ihärdig påminnelse om att jag har en last. Lusten till kaffet är ett begär. Ett begär som jag inte alls har något emot. Men längtan efter kaffe kan bli näst intill smärtsam. Näst intill.

Den stressiga morgonen, som jag skrev om tidigare, gav inget utrymme för kaffepaus. Tyvärr erbjöds det inte heller på planet till rimlig peng, så jag fick lov att vänta till jag landat. När jag väl fick dagens första kopp blev njutningen stor. Lyckan spred sig genom kroppen. Efter en mycket god lunch lyckades jag få en andra kopp och livet kändes alltmer lätt och njutbart. Föga anade jag att jag inte skulle få något eftermiddagskaffe. Mötet drog ut på tiden och sedan var det dags att ta sig via flygplatsens säkerhetskontroll och mot en gate igen. Här anande jag ett tidsglapp och jag såg min chans till shopping.

När jag skulle betala insåg jag att jag inte hade med mig rätt valuta. Än värre, mina kontokort är stängda för utlandsköp och jag hade glömt att öppna dem. Oerhört klantigt av mig. Med aningen sur min gick jag vidare mot gaten. Och jag kände doften av kaffe från caféer och kaffestånd. Doften var förförisk. Jag kände mig fattig och så oerhört sugen på kaffe. Det var en pina.

Låt mig erkänna att det kändes finemang att landa på svensk mark, ta bilen och i sakta mak åka hem för en stor mugg med hett, hembryggt kaffe. Oj, vad det smakade gott!

Annonser

2 thoughts on “Kaffesugen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s