Färskvara

Ibland orkar jag inte lyssna på de som så förnumstigt påpekar att kondition är en färskvara. Jag vet det´, jag känner det och just när jag känner det behöver ingen trycka in det djupare. Men det är klokt sagt. Och så sant.

Efter ett några veckor av stress, förkylningar och magsjuka var jag i torsdags tillbaka till Friskis & Svettis igen. Det kändes bra att sätta fart, upp på Indoor Walking maskinen och börja trampa. Jag var så ivrig att jag började långt innan passet satte igång. Favoritledaren hade förnyat sitt pass och därmed blev både spänning och förväntan hög. Skulle jag orka när jag inte tränat på flera veckor?

En av fördelarna med Indoor Walking är att man själv ställer in motståndet men försöker hänga med i takten. Kanske att jag fegade lite, men det gick ju alledeles utmärkt att anpassa motståndet så att mina stumnande ben orkade hänga med. Det var som att kroppen ändå kom ihåg glädjen i att röra sig till musiken. Och passet vara kul, det nya upplägget och musiken var både uppmuntrade och överraskade. Det var tufft men jag har ändå inte tappat så mycket av konditionen som jag befarat. Jag orkade!

Det här innebär att min vardagsmotion iform av promenader trots allt håller igång mig. Det ger något, det betyder något att gå alla steg, alla extra turer och promenader. Utan dem hade det antagligen varit en tuffare att köra IW-passet. Promenaderna gör gott och det underhåller konditionen. Det känns betryggande.

Träningsvärken som dominerar denna lördag känns okey, som en påminnelse om att boka in dem kommande veckans träningspass. Träningenvärken som får mig att förnumstigt säga till mig själv ”Konditionen är en färskvara”.