Att vara nöjd med sin kropp är lättare sagt än gjort. Men viss tacksamhet känner jag. Min kropp talar till mig, visar sin kraft men säger även ifrån när det behövs. Det uppskattar jag. Det är kanske inte så unik. Men jag försöker även lyssna till min kropp och det tycks inte vara så självklart i vårt samhälle.
I morse när jag vaknade kändes inte helt rätt. Ingen kraft, ingen fart, jag kände mig tömd på energi. Somnade om och vaknade med samma känsla lite senare och då var det försent att hinna till den inplanerade Friskis-passet. Det blev en seg förmiddag men solen sken fortfarande då jag äntligen tog mig ut på promenad. Visserligen började det regna men det var skönt att få gå en längre stund. Den välbehövliga fikapausen kändes extra god och gav energi att gå vidare.
Promenaden, luften, lugnet är alla viktiga delar av det som kroppen behövde idag. Kroppen visar sin tacksamhet genom att kännas lite gladare. Visserligen är jag fortfarande trött men det är ganska behagligt här under filten. Känns som att jag är redo att fylla på tomrummet ned ny energi.
På Gång 
Jag kommer definitivt lyssna på min kropp i fortsättningen. Jag har gjort de förr oxå, men inte tillräckligt. Skönt med en promenix, lite frisk luft och sedan mysa under filten ❤
Tror att man måste påminna sig ibland. Ser fram emot en frisk höst.
Ja, man måste lära sig att lyssna på sin kropp och att ta hand om sig själv. 🙂
Men även det kräver träning.