Under sommaren besökte jag ett antal konstutställningar. Jag kan inte mycket om konst, men jag gillar det och jag gillar att utmana mig själv i att se olika konstformer. Allra bäst gillar jag att se lite i taget, kanske bara en del av en utställning, ett museum, för att sedan komma tillbaka och se andra delar vid andra tillfällen. Jag vill ta mig tid att ta in konsten.
I somras fick jag uppleva konst som jag har svårt att ta till mig. Det var konst som krävde mer av mig än jag kunde hantera. Det fanns gott om material, att läsa på om verken men det var just det som blockerade mig. Jag kände mig hindrad i min egen upplevelse av att behöva läsa flera sidor om konstnärens intentioner och andras reflektioner. Texten kan berika men för mig blev det hämmande. Jag gillar det kreativ, det nya, att utmana min egen konst-syn, men det måste ge mig något. Ett verk måste tala till mig på ett eller annat sättt direkt, utan instruktioner om vad jag kan uppleva. Det säger förstås mer om mig än om konsten, men visst är det en lärdom.
För mig är konst upplevelse, känslor. Det blev väldigt tydligt i somras. Mer än så behöver jag inte utmana mig själv.
På Gång 