Att leva i nuet

Läser bland bloggar, tidningar och facebookuppdateringar om att njuta av de sista dagarna. Många skriver om höst, att sommaren är över. Det är som att sommaren tog slut när semestern avslutades. Det är som att hösten börjar tillsammans med skolorna. Det är som vissa tar sig rätt att bestämma att detta är sista helgen denna sommar. Jag blir negativt påverkad, rent av stressad av detta. Var tog naturen vägen? Varför kan vi inte leva i nuet?

Jag ser att vi även begränsar sommaren genom vårt språk. Det finns en tendens att enbart mena att högsommaren är den riktiga sommaren, i övrigt är det försommar och sensommar som inte riktigt räknas. Sommaren blir kort med detta betraktelsesätt. Höst och vinter, som inte har någon språklig indelning, upplevs som långa. Möjligen förlänger vi hösten eftersom den börjar vid skolstart, men vintern är knappast slut efter sportlovet. Vintern pågår tills vi med säkerhet vet att våren är kommen. Jag önskar att det samma gällde sommaren. Låt oss njuta av sommaren till hösten verkligen kommer. Än är den inte här. Låt oss njuta av hela sommaren, utan prefix.

Min önskan är att vi ska kunna leva mer i nuet, att se att vi har det fantastiskt fint idag och låta det vara så. Inte ta ut morgondagen i förskott, oavsett om den innehåller hösten eller ej. Så vill åtminstone jag leva.

Annons