På kullersten med låga klackar

Fåfängan känns i mina ben. Det är bara att erkänna det. Jag borde ha vetat bättre. Jag borde ha följt mitt hjärta, precis som jag brukar göra.

Vanligtvis reser jag med mycket packning. Jag har med mig extrakläder och sköna skor, sladdar, böcker och annat som kan vara bra att ha. Men i söndags när jag packade inför en Bryssel-resa, bestämde jag mig att packa minimalt. En av konsekvenserna blev att jag saknade paraply (dumt) och en annan att jag enbart hade med mig de skor jag reste i (ännu dummare). Ett par ganska snygga skor med hyfsat låg klack, som jag tyckte passade fint till kappan. Men snyggskor är inte sköna i längre och även den längsta klack känns på Bryssels kullerstenar. Självklart vet jag att det är så.

Och när jag kommer till städer, kan jag inte låta bli att ta några promenader. Det är ju det bästa sättet att se en stad. Och jag mår bra av promenader, även om det blev blött utan paraply. Självklart vet jag att det är så.

Nu är jag hemma igen. Det stramar i vaderna. Fötterna är tunga. Fåfängan känns i mina ben. Det ska jag komma ihåg, nästa gång jag överväger att packa minimalt. Ett par jympadojor bör det alltid finnas plats för.

6 tankar på “På kullersten med låga klackar

  1. Men det kanske var bra träning? Typ för vader? Skulle vara skönt att gå omkring i gympaskor och löpartights hela dagarna… undrar vad kollegorna skulle säga då?

    • Ja, i lagom mängd blir promenaderna bra träning men underlaget är alldeles för hårt för att det ska vara skönt i längden. Jag tror dock inte att mina kollegor vill se mig i tights.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.