Jubelrop

RidåAtt sitta i salongen vid Dramatens stora scen en vardagskväll, innebär att man sitter omringad av skolungdomar. Dramaten gillar att uppmuntra unga att besöka teatern och de gillar att det är fullsatt. Detta är anledningen till att de ofta är en ung publik just på vardagskvällar.

Tyvärr ingår ingen manual i uppförande för de ovana teaterbesökarna. Det tar väldigt lång tid innan alla har satt sig, displayer på mobiltelefoner kan lysa upp när som helst under föreställningen och det kan vara ett visst tisslande, viskande och fnissande. Sådant som uppfattas som aningen störande för oss över 27 år som främst är där för att se föreställningen.

När pjäsen är slut utbryter ovationer och busvisslingar. Det är ett öronbedövande jubel. Den unga publiken kan verkligen visa sin uppskattning. I detta avseende är det snarare vi teatervana som behöver en manual, där vi sitter och applåderar artigt.

Vi har en hel del att lära av varandra. Med öppenhet och respekt kan det bli riktigt kul.

Förstagångsbesökare

Upp på benen igen och ut på jympagolvet. Tänkte att det passade bra att gå ut starkt denna vecka efter att ha varit krasslig sedan i påskas. Och jag tänkte att det vara dags att prova en ny träningsanläggning och därför begav jag mig till Friskis & Svettis anläggning vid Hornstull på söder i Stockholm.

Södermalm är inte mina trakter och jag har egentligen ingen ambition att besöka stadsdelen oftare. Däremot har jag en idé om att testa olika anläggningar dels för variation, del för att veta att jag har ett stort utbud som jag känner mig trygg att använda. Nu när jag varit där, är det enklare att komma tillbaka.

Jympan var kul, musiken medryckande och ledare gav av sin glädje och entusiasm. Jag kände att jag fick enkel och bra träning för hela kroppen, fick testa några nya övningar och många välkända. Jag kunde ta ut mig rejält och krassligheten har inte påverkat mig negativt. Däremot meddelade ryggen att den behöver stärkas. Jag bör nog överväga fler övningar för bål- och rygg.

Det blev en bra kväll som avslutades med kaffe och kaka. Det var medlemskväll vilket kan förklara trängseln och det är förståss trevligt. Nu är det bara att invänta träningsvärken.

Svåra val

Ibland står man inför problem man inte riktigt orkar ta tag i. Man skjuter upp, hoppas att det löser sig. Problem som man inte vet hur man ska ta sig an, hantera, man vet inte ens hur man ska börja. Det kan vara frågor som känns orimliga, val som känns ogörliga och beslut som känns omöjliga. Jag står precis inför ett sådant beslut. Jag ska köpa en ny dator.

Hur är det tänkt att jag ska kunna vara en god konsument? Hur ska jag kunna göra ett bra köp? Utbudet är enormt. Reklamen är svårgenomtränglig. Jag översköljs av ord och förkortningar som jag inte förstår. Som konsument känner jag mig förvirrad, nästan korkad. Någon har sagt till mig att det inte spelar så stor roll, dagens datorer är alla tillräckligt bra. Någon annan har sagt att det är känslan, inte prestandan, som gör att man trivs med sin dator. Någon ytterligare har sagt att jag ska tänka framåt och mina framtida behov. Stort tack, men jag behöver mer hjälp än så. Visst finns det hjälp men vem ska jag lita på?

Jag har gett mig själv en deadline. Jag måste ha en ny dator och när nuvarande abonnemang för virusprogrammet löper ut, ska jag inte förlänga eftersom jag då har en ny dator. 26 dagar kvar…

Träningsvila

Det gick ju så bra. Jag var igång med träningen. Kämpade och tyckte att det vara roligt. Jag kände mig stark och såg förbättringar. Jag såg framåt. Och så kom febern.

Nåja, det får man kanske räkna med. Det är lätt att bli smittad, trots att jag försöker vara försiktigt. Men hur försiktig är jag egentligen? När jag mådde som sämst läste jag in en tidning att man ska vara försiktigt direkt efter ett hårt träningspass, då man är extra mottaglig för baciller (dock uttryckt på ett annat sätt). Det är jag ju inte. Jag åker hem, oftast på ett överfullt pendeltåg, där många hostar och snörvlar. Det är så vardagen ser ut och det får jag acceptera. Och innerst inne tror jag att kroppen gör det, den vänjer sig. Det är åtminstone vad jag vill tro.

Jag vill även tro att några dagars vila inte gör någon skada. Det kanske till och med kan göra lite gott. Nu känner jag längtan efter träning och känner mig inspirerad att få kämpa vidare. Det är värt mycket!

flodhäst

Äggröreindex

Äggröra kan vara riktigt gott. Det är visserligen inte alla som kan göra en god äggröra, men när det lyckats då är det den bästa frukosten. Hotellfrukost kan vara riktigt gott, många gånger avgörande för helhetsintrycket av hotellvistelsen. Dessa två sanningar är bakgrunden till att jag för några år sedan uppfann ”Äggröreindex” där jag klassificerar hotellen jag bott på efter deras äggröra.

Länge överensstämde helhetsintrycket av hotellet och deras äggröra överraskande bra. Den femgradiga bedömningsskala som jag tillämpade fungerade väl. Särskilt väl fungerar mitt index i Finland.

Nu har något hänt. Flera riktigt bra hotell har haft usla äggröror. På några hotell har äggröran varierat kraftigt från morgon till morgon medan kvaliteten på hotellet i övrigt varit mer bestående. Mitt äggröreindex är inte längre tillförlitligt. Jag behöver således utveckla ett nytt system för att minnas hotellen och dess status. Jag behöver något lika enkelt men mer genialt.

Behovet av att resa

Det är skönt att få komma hemifrån ibland. Jag tycker att det känns lyxigt att kunna unna mig en kortare resa lite då och då. Vart jag reser är inte det viktigaste, det behöver inte alls vara långt bort, exotiskt, det behöver bara vara något annat än hemma. Jag behöver nya vyer och intryck som leder till nya insikter och infallsvinklar.

Efter tre dagar i en mindre stad, bara tio mil hemifrån, kände jag hur energi började komma tillbaka, hur tankarna inspirerades och hur glädjen och lättsamheten tog plats i mitt hjärta. Det är inte så att jag varit särskilt låg eller stressad tidigare men det är ändå en skillnad som jag kan känna och som jag längtat efter. Självklart har även vårsolen varit en betydande hjälp, men miljöombytet är viktigt för mig och hur jag mår.

Det här vet jag, ändå hade jag nästan glömt hur viktigt dessa korta resor är för mig. I tidigare jobb har jag rest mycket, även tidvis i mitt nuvarande arbete, och då får jag mitt behov stillat genom jobbet. Men perioder då jag mest är på kontoret, på Friskis & Svettis och på skrivarkurs, då är behovet av att komma iväg desto större. Resan innan påsk gjorde gott, men jag borde ha gjort den tidigare.

Min lärdom är att jag måste bli bättre på att hitta balansen i mitt resande, sprida ut det i lagom mängder under året. Det är skönt att veta vad man vill och behöver, och det är ännu skönare att uppfylla sin egen vilja och sina behov. Det ska jag göra nu och sitter därför med kalendern framför mig och funderar över nästa resa.