Glada skutt

Ikväll var det dags för jympa hos Friskis & Svettis. Det var ett tag sedan jag jympade senast, då jag har valt att prova andra träningsformer. Jag uppskattar att Friskis & Svettis har ett så stort utbud och i Stockholm finns många fina anläggningar. Det gör att jag kan variera träningen på bästa sätt.

På fredag är det invigning av nya anläggningen Hagastaden men det har varit möjligt att träna där den senaste veckan. En nya lokaler innebär att det finns en del finjusteringar kvar att ta hand om. Det är tex ont om skåp i omklädningsrummet. Ikväll var vi även aningen begränsade av ett halt jympagolv. Det fanns inget fäste och det var lätt att halka Jag hoppas och tror att det blir bättre snart.

Kvällens bästa var ledaren. Ledaren hade satt ihop ett bra pass med bra musik. Mest gillade jag att det var en ledare med tydligt personlig stil och glimten i ögat. Jag tycker att träning ska vara kul. Och ikväll hade jag roligt!

Att granska egna texter

I helgen gick jag igenom massor av texter som jag skrivit tidigare. Det var hela texter, fragment, utkast, idéer, dikter och mycket annat. Jag läste, redigerade, skrev om och skrev klart. Det finns mycket mer att göra.

Det som förvånade mig var att jag inte alls kommer ihåg allt jag skrivit. Det blev en hel del glada överraskningar. Vissa texter är så främmande att jag förvånas över att jag själv skrivit dem. En text känns omöjlig att skriva klar. En annan text är så bra att jag inte fattar att det är jag som skrivit den.

Det känns härligt att jag har så mycket material att jobba med.
Det känns härligt att jag har massor av idéer att utveckla.
Det känns härligt att jag har massor av inspiration till helt nya texter.
Det känns härligt att skriva.

IMG_4117

På ändan

Helt plötsligt insåg jag att det varken fanns fäste eller balans. Många tankar senare satt jag på backen. Väskan med datorn klarade jag fint. Jag satt kvar. Kände efter. Det kändes okey.

Trots att det går väldigt fort, hinner man ändå tänka. Jag hann tänka smärta. Det var omtumlande. Det är så lätt att halka i det underlag som nu råder. En väldigt stor och välpolerad isfläck låg dold under ett tunt lager pudersnö. Det blev mitt fall. När jag sedan kom fram till kontoret, var jag fortfarande omtumlad. Vågade knapp tro att det gicks så bra. Vågade knappt tänka på hur illa det kunder gått. Jag är helt oskadd. Tanken på smärta var både obefogad och onödig.

Vi bör vara med rädda och varandra och oss själva. Jag bör se upp på ett bättre sätt och vara mer beredd på halkan. Fastighetsägarna bör ha koll på trottoarer och ta tak. På samma sätt behöver snöröjningen fungera. De ansvariga har ingen rätt att risker våra hälsa.

Var rädd om er! Ta det försiktigt och utsätt er inte för onödiga risker.

Bagage

VäskorVi är många med tungt bagage. Fysiskt tungt. Vi bär med oss mycket en alldeles vanlig vardag på väg till jobbet. En liten väska med pengar och telefon. En något större väska med dator, jobbpapper och en pocketbok. Kanske även en extra bag med träningskläder. På vägen hem kan det hända att vi fyllt på en shoppingpåse. Ibland tänker vi till och lägger allt i en ryggsäck. Till dess att alla prylar inte längre får plats och vi tar till en extra väska igen. Jag vet att jag inte är ensam i detta.

Det är sällan jag ser en tunn dokumentportfölj. Oftare som jag möts av moderiktiga väskor i allt större format.

Det verkar som att vi bär med oss allt vi behöver för att leva våra liv. Vi bär på trygghet och ambitioner. Kanske är vi beredda för dagens möjligheter, kanske bär vi lite för tungt. Jag ska i alla fall leta fram en bra ryggsäck.

Första sammankomsten

Så var det äntligen gjort. Författarskolan, den skrivarkurs på skrivarakademin, som jag längtat till har startat. Första sammankomsten är avklarad. Jag är lycklig och har en tuff men rolig vår att se fram emot.

Det är alltid lite trevande och spännande att träffa en ny grupp med människor. Sex män och sex kvinnor med olika bakgrund, förväntningar och ambitioner ska samverka och lyssna till vår lärare. Ytterligare en man dyker upp vid nästa träff. Det innebär att vi är en liten grupp där vi kan dela erfarenheter, stötta varandra och ge av vår tid. Det ska bli väldigt spännande att få läsa texter av dessa personer. Jag hoppas på en givande vår.

Varje träff innebär textinlämning och varje träff innebär att ge reflektioner på varandras texter. Dock inte denna första gång. Första inlämningen sker om en vecka. Och då får jag läsa mina nya kurskamraters texter. Vi får lämna in max tio sidor per gång, vilket passar mig väldigt bra. Det är lagom mycket att skriva och blir inte alltför mycket att läsa.

Penna2Min tanke är att välja ett projekt att jobba med. Jag väljer mellan roman eller diktsamling. Läraren erbjöd stöd i valet och därmed har jag nu en vecka på mig att skriva vidare. Det är en vecka som jag verkligen ser fram emot. Redan första träffen gav mig massor av inspiration och jag är redan i gång i utvecklingen.

Det här kommer att bli toppen!

Vad är ett korrekt agerande?

Uppenbarligen valde jag att sitta på fel plats på pendeltåget på vägen hem idag. En kvinna ville ha sin väska där jag satt. Hon var beslutsam, hon hade redan bestämt sig. Därav hamnade ena halvan av hennes stora väska i mitt knä. Vad är då ett korrekt agerande?

Min känsla var att det var något obalanserat med kvinnan. Något i hennes uttryck, oron i hennes kropp och oförmågan att tänka ut en bättre plats för väskan sa mig att det inte var läge för resonemang. Så jag satt kvar. Brydde mig inte. Visade att jag inte brydde mig. Jag tog upp min bok och läste. Men mest funderade jag över hur länge kvinnan ansåg det var okey att ha en stor bag i en annan kvinnas knä. Några stationer senare blev en plats ledig mitt emot. Efter kort tvekan valde kvinnan att flytta på sig. Jag nickade och log blygt men hon ville inte möta min blick. Istället tog hon upp sin egen bok. Hon satt djup försjunken i ”Karlsson på taket” av Astrid Lindgren. Då och då tog hon upp en pet-flaska och drack några klunkar av en mörkröd dryck. Då och då kände jag hennes rödvinsdoftande andedräkt.

Kanske gjorde jag fel som inte sa ifrån. Kanske var min intuition min räddning undan onödigt bråk. Jag vet inte vad som är ett korrekt agerande från min sida. Min bedömning är att kvinnan inte var mottaglig för dialog. Jag anar att kvinnan hade långt allvarligare bekymmer att ta tag i. Visserligen ger det inte henne rätt att trängas med mig, men hade hon insett det om jag protesterat? Eller kom den insikten i tystnaden?

Jag är varken vardagspolis eller etikpolis. Jag vill inte heller vara det. Men jag är helt säker på hur jag vill behandla andra. Ingen medresenär ska behöva besväras av mig eller mina tillhörigheter. Om det händer vill jag be om ursäkt. Jag visar respekt för andra och har en förväntan att andra ska respektera mig.

Ny i Hagastan

Friskis och Svettis Stockholmsförening öppnar en ny träningsanläggning på Gävlegatan 22 som de kallar Hagastan. Fin invigning sker den 15 februari men från och med idag, 4 februari, kan man träna där. Jag letade mig dit för ett yoga-pass som blev ganska annorlunda.

Lokalerna är öppna och fina och det kommer att bli en bra anläggning men ikväll var det mycket som var ovant. Det började med en grov försening där passet för oss inte var klara i tid vilket gjorde att vi kom igång ca 10 minuter föresenat. Vi lyckades inte heller släcka ljuset i taket och det var svårt att hitta lagom volym. Vår tappra ledare fick verkligen slita för att få det hyfsat bra. Vi fick även höra ljudet från spinningsalen som ligger vägg i vägg, vilket är ganska annorlunda när man försöker koncentrera sig på yoga. Ventilationen var dock väldigt bra så nästa gången blir det varmare kläder. Självkart blir det en nästa gång.

Yoga är inget som ligger naturligt för mig. Därför är jag ganska nöjd med att jag åtminstone genomförde alla övningar. Inte så snyggt men verkningsfull. Huvudvärken försvann och ryggen meddelade att jag borde fortsätta med yogan.

Kanske kommer jag att lyssna på kroppen, även om jag känner mig mer lockad av ett livfullt jympa-pass eller en ny omgång Indoor Walking. Vi får väl se vad veckan har att erbjuda.

Ta hand om fötterna

Sköt om fötterna. Se till att ha bra skor. Det är goda råd som jag fått. Det är dock lättare sagt än gjort när man har fötter som få andra har. Mina råkar vara korta, breda och höga vilket gör skoutbudet begränsat. Idag har jag letat och slutligen shoppat ett par bra skor som jag kommer att trivas med.

SkorUtseendemässigt är skorna inte i min smak. Funktionen går dock före design för min del. Jag fastande för ett par skor som jag tidigare haft liknande modeller av. Eftersom jag slitit ut flera par kan hållbarheten ifrågasättas. Men de är sköna och passar just mina fötter. Det är ju viktigast för mig. Skorna invigdes under en kvällspromenad. Det var mörkt och halt och det fungerade alldeles utmärkt. Jag är nöjd.

Någon har även gett mig rådet att boka tid för fotvård lite då och då. Det är bra att låta någon annan ta hand om fötterna och det kan förebygga skador. Dessutom är det skönt att bli ompysslad för en stund. Det här rådet är inte alls svårt att följa men ändå sker det alldeles för sällan. Det kan kanske bli en av februaris utmaning. Jag vill ju vara rädd om mina fötter. De betyder mycket för mig. De tar mig fram i livet.

Ny god vana?

Lördag förmiddag hos Friskis & Svettis City-anläggning i Stockholm visade sig vara en behaglig upplevelse, nästan lite mysstämning. Det var ingen trängsel, lite lugnare men lika engagerat som alltid.

Vi var ett dämpat, nästan tyst gäng kvinnor som fyllde Indoor Walking-salen. Jag tror inte att jag var ensam om att fortfarande känna mig lite ovan på maskinen. För mig var detta ett nytt pass, med ny ledare och ny musik. Det är intressant att få uppleva hur stor skillnad ledarstil och musik kan göra. Allt passar inte alla men för mig passar variationen väldigt bra.

Idag fokuserade jag mycket på balans, att få lite mer kontroll på vad jag gör. Jag känner mig fortfarande väldigt ojämnt starkt i vänster och höger ben vilket påverkar min stabilitet. Jag inser att jag kan balansera med resten av kroppen. En rak hållning är värdefull.

En annan lärdom är att våga bjuda på sig själv. Det händer att jag råkar tabba balansen vilket enklast räddas med en hand på handtaget. Vid ett tillfälle började jag spontant parera med armarna. Inte så snyggt med det fick ledaren att spricka ut i ett leende. Det är kul att få andra att le. Det är ju ett sätt att skapa kontakt, visa medkänsla och kamratskap.

Efter träningen var det skönt att komma ut i solskenet. Kylan bet i den fuktiga huden, men det kändes friskt. En ovanligt bra start på helgen. Kanske en bra start på en ny vana.

En månad av små steg

Det är redan februari. Årets första månad är redan slut. Min första månad som bloggare är avklarad. Året har startad bra och är nu i full gång. Det är jag med.

Under januari har jag kommit igång med träningen. Förkylning och sjukdom har inneburit stopp men enbart kortvariga. Jag börjar hitta nya rutiner. Träningen känns redan som en förbättrad kondition. Den ska bli ännu bättre. Träningen märks även i min tvättkorg… Till min glädje har jag fortsatt med yoga och dans vilket jag gillar, men även hittat en ny träningsform i Indoor Walking. Detta är små steg som för mig framåt.

Månaden har även inneburit en del kultur, vilket är viktigt för mig. Böcker, musik och teaterbesök har vidgat mina vyer och gett mig nya tankar och insikter samtidigt som det gett mig avkoppling. Jag har bokat fler biljetter samt installerat en ny musikmaskin för att kunna fortsätta njuta av kulturen. Även detta är små steg som för mig framåt.

Skrivandet finns i min tillvaro men har inte varit dominerande under januari. Det har mest handlat om förberedelser. Jag har letat fram alla böcker med anteckningar, börjat bearbeta dem och börjat tänka nya texter. Nästa steg är den skrivkurs som jag ska börja i februari. Det finns allt så en plan och förberedelser för fortsatta steg framåt.

När jag ser tillbaka på bloggandet ser jag även en hel del reflektioner. De är viktiga. Det ger insikter både om mig själv och det om samhälle vi lever i. Det är små tankar som för mig framåt.

Januari blev en bra månad. Februari kommer att bli ännu bättre. Jag är På Gång!